Havsvidunder synligt i Norge

Händelsedatum: 1846-08-08

Ort: Leröy

Land: Norge

Position

Beskrivning

Den 8 Aug. har flera mellan Satorón, Lerón och Tosön sett ett vidunder, som antages ha varit en havsorm. Nämde dag, just då "Björgwin" passerade genom Rognefjord, såg Daniel Salmonson ett odjur, som kom simmande på Rognefjorden i västlig riftning, rakt emot hans vistelseort vid Sunds prästgård.

Huvudet var som en båt, och bakom detta hävde sig stundom 5, sundom blott 4 och 3 bukter, vardera efter ögonmått ungefär ett par famnar lång. När djuret hunnit Grönnewiges Fåret på ett avstånd af twenne bösskott, vände det sig med mycket buller norrut emot Lundenäset, och fortsatte denna kurs. Senare, omkring klockan 11. hörde i Daniels frånvaro hans hustru ett starkt "brakande" ute på sjön, och blev, likt som hennes två små barn, varse ett stort odjur, af nyssnämnda utseende, simmande norrut förbi deras bostad, med mycken fart, så att doppingarna flög högt upp åt stranden, liksom efter ett ångskepp.

De påstå sig icke ha sett ögon, fenor eller andra från en avrundad form framskjutande delar, men förklarade att djurets färg var svartbrun, samt att det böjde och fäktade sig med sina bukter, så att ofta blott fåran i vattnet syntes av den hastigt framrusande jätten.

Samma förmiddag var gossen Abraham Abrahamsen ute vid Rognefjord, inte långt ifrån Lundenäs för att fiska, och stod just i begrepp att lägga ut reven, då han omkring. 100 famnar ifrån sig såg ett odjur med stort huvud, stort som en "Færingsbåt" och lång kropp, vilken låg som stora tunnor i bukter utefter sjön. Djuret kom rakt emot båten. Gripen af ångest, ansträngde gossen alla krafter för att hinna land, och då odjuret tycktes förfölja, sprang han nära stranden över bord, drog båten efter och fastlade den med hast och sprang upp på landbacken, varifrån han betraktade vidundret, som nu närmat sig landet på 20 famnar och en gång lyfte huvudet flera alnar öfver vattenbrynet, öppnade gapet och fästade fina ögon, stora som tallrikar på honom.

Förfärad kastade gossen sig ned på jorden och vågade inte fara hem förrän tre timmar därefter. Djurets buktande gång liknade ålens, färgen på ryggen var. svartaktig och starkt glänsande, men syntes nedåt buken strimmig. Även i Björnefjord skall havsormen ha blivit sedd av flera och ha förskräckt några, som trodde sig förföljda.

Platsangivelsen är mycket osäker