Jönköpingskravallerna 1948

Händelsedatum: 1948-07-01

Ort: Jönköping

Land: Sverige

Position

Beskrivning

Jönköpingskravallerna 1948 (i samtida press kallade "tattarkravallerna") betecknar en serie händelser som ägde rum runt midsommaren 1948 i Jönköping. Där slagsmål och motsättningar uppstod mellan resandefolk och andra medborgare.

Jönköping hade under 1940-talet en ökning av resande bosatta på Öster (främst kring Östra torget). Öster var vid denna tid stadens slum, speciellt Kålgårdsområdet. Det hade länge funnits stora motsättningar mellan resande och svenskar, och i Jönköping med sin stora resandekoloni var dessa extra starka. Det gick rykten om att resande överföll människor ur den övriga befolkningen och att de fick ekonomiskt stöd från Jönköpings stad.

Kring midsommar 1948 var det en laddad stämning i Jönköping. Under våren och försommaren har flera gatuslagsmål ägt rum mellan resande och icke-resande. Två chaufförer som under midsommarhelgen (fredagen den 25–lördagen den 26 juni) vittnat om ett slagsmål mellan en resande och en icke-resande hade kort därefter blivit illa misshandlade av sju andra resande. På söndagskvällen förklarade de att de tänkte "ta revanschen i egna händer". Torsdagskvällen den 1 juli promenerade en 60-årig resande av släkten Lindgren, som inrest från Västerås, tillsammans med sin 13-årige son i godan ro längs Västra Holmgatan när en bil med 5–6 passagerare stannade och en man hoppade ut och slog Lindgren i huvudet så att han föll i gatan med krossår i huvudet. Påståendet att Lindgren skulle kommit till Jönköping för att delta i den lokala konflikten förnekades av honom själv, medan "chauffören" som misshandlade Lindgren förnekade att han använt en blydagg i överfallet. Under kvällen stod Lindgren, som var en av de tre som skadats så allvarligt att han behövde uppsöka sjukhus, under polisbeskydd.

Vid niotiden samma kväll uppstod nya konfrontationer på Västra Holmgatan, där bl.a. en kastad kniv träffade handen på en man i sällskap med de anstiftande chaufförerna, och polisen omhändertog två personer. Tillsammans med en skrothandlare och hans gäng, "De vita", samt flera hundra nyfikna åskådare, attackerades Kålgårdsområdet på Öster i staden där de flesta resande bodde. Folkmassan gick i stort sett till attack mot alla som tillhörde resandefolket. De resande barrikaderade sig i sina lägenheter. Folkhopen trängde sig även vid vissa tillfällen in i bostäderna, som vandaliserades. Det finns uppgifter om resande som fick kasta sig ut ur fönster för att komma undan att bli skadade.

Både polisen och pressen tog i stort sett folkhopens sida i kravallerna, och man menade att de resande hade sig själva att skylla. Kravallerna hade brutit ut på grund de resandes beteende, vilket ledde till en "fullt berättigad aktion" från hederliga svenskars sida. Kravallernas ledare, vilka ansågs vara två lastbilschaufförer, intervjuades i lokalpressen och kallades "de vitas ledare" där de lovade att fortsätta tills de resande var utkörda ur staden. I omkring fem dagar höll jakten på "tattare" igång. Män körde omkring i bilar beväpnade med blydaggar och påkar på jakt efter resande att misshandla, medan andra gick omkring beväpnade på gatorna. Till slut stävjade polisen de värsta våldsamheterna och de ebbade så småningom ut. Många personer ur resandefolket misshandlades men ingen dog. De resande flydde staden under och efter kravallerna för att slippa repressalier.