Mordet på Ingeborg Oscaria Westholm

Händelsedatum: 1941-07-01

Ort: Fyrås

Land: Sverige

Position

Beskrivning

På ålderdomshemmet i Närtuna, i närheten av Sigtuna, arbetade en jämtländsk kvinna i 30-års åldern som föreståndarinna. Hennes namn var Linnea Persson och ett av hennes problem var att hitta en man som ville gifta sig med henne. Nu log dock lyckan mot henne och hon hade i Tåsjö, söder om Dorotea, äntligen fått tag på en lämplig äkta man 1940. De hade varit bekanta ett tag och hon hade friat.

En kväll under våren 1941 fick föreståndarinnan ett brev från sin älskade i Tåsjö. Innehållet var inte vad hon hoppades på då det i brevet stod att mannen hon friat till ville bryta upp bekantskapen. Det fanns en annan kvinna i hans liv och de hade hållit ihop i hela åtta år. Föreståndarinnan blev ursinnig och i timmar öste hon förbannelser över den otrogne.

Där kunde historien ha slutat men istället sökte hon under sin semester upp mannen i Tåsjö. Till en början var han mycket kylig och obeveklig men detta kom att förändras. Han blev osäker och gick omkring och grubblade. Lyckan för hennes del var dock fullständig. Det höll dock inte i sig särskilt länge den här gången heller och Söndagen den 29 juni 1941 ansåg han att han hade varit osäker och velig emot henne. Han ville återigen bryta med henne då han redan hade en fästmö som han älskade. Hon ville då veta var konkurrenten bodde och vad hon hette. Han berättade att hon bodde i Fyrås, utanför Hammerdal och att de hade träffats redan 1933. Han berättade också att hon hette Ingeborg Westholm.

Linnea Persson och hennes f.d. fästman från Tåsjö kom att skiljas som ovänner. Måndagen den 30 juni packade hon ihop sina saker och cyklade sedan iväg. Hon hade bestämt sig för att hälsa på den andra kvinnan i Fyrås. Färden gick via Hoting och Stornäset till Lövberga vid Håsjöns sydspets. Där drack hon en kopp kaffe. Därefter fortsatte hon med gott mod mot Ströms socken. Här stannade hon hos bekanta några timmar innan hon fortsatte sitt cyklande. Nästa stopp var Ulriksfors där hon skulle övernatta hos en väninna. På tisdag morgon den 1 juli fortsatte hon med rälsbussen de tre milen till Sikås, några kilometer nordväst om Hammerdal. Cykeln hade hon polleterat och fortsatte sedan trampande genom Hammerdal och därefter söderut mot Fyrås.

Klockan var ungefär 11.00 den 1 juli då hon steg av sin cykel i Fyrås. Hon började omedelbart att söka efter den gård där fröken Westholm bodde. Hon hittade gården men Westholm var inte hemma. Hon befann sig istället hos en av sina bröder i Fyrås. Han och hans hustru hade precis fått en liten flicka, så hon var där några veckor för att hjälpa dem. Den 25 åriga Ingeborg Oscaria Westholm hade ingen som helst aning om detta långväga besök som knackade på dörren när hon höll på med att värma tvättvatten åt sin lilla brorsdotter.

Ingeborg Westholm kände sig lite förvirrad över det något märkliga besöket. Vad ville människan ? Hon kunde väl säga meddetsamma vad hon ville ? Men nej, det långväga besöket ville resolut tala med henne ensam. När hon till sist fick tid över, så bestämdes det att kvinnorna skulle åka och bada i Grenåssjön som inte låg så långt bort. De båda kvinnorna cyklade mot Ede och vid ett vägskäl utanför Fyrås stannade de. Nu till sist förde föreståndarinnan in samtalet mera rakt på sak. Hon försökte att få henne att lämna sin fästman. Detta vägrade fröken Westholm. med orden "Det tänker jag inte alls. Vi har varit tillsammans i åtta år och vi skall gifta oss".

Fröken Westholm gjorde därmed en ansats att resa sig. Därefter började en kamp på liv och död. Föreståndarinnan grep tag i en näve grus och kastade det rakt i ansiktet på sin rival. Hon blev alldeles förblindad men svarade med att göra på samma sätt. Båda kvinnorna sprang upp. Fröken Westholm var den snabbaste och fick ett lätt övertag. De började att klösa varandra i håret.Den 25 åriga kvinnan förstod faran och att det gällde allvar. Motstånderskan var alldeles likblek i ansiktet och skrek hysteriskt. Hon verkade rubbad. Under deras vilda brottning föll de båda till marken med föreståndarinnan överst. Hon slet sönder den andras klänning, rev hennes bröst blodiga och skrapade sönder hennes armar. Hon slogs för att döda. Plötsligt fick hon se den svarta snodden till den 25 åriga kvinnans badrock och med denna ströp hon henne. Den fruktansvärda kampen hade gått fort. Några minuter efter att mörderskan hade gömt undan kroppen cyklade hon iväg mot Hammerdal men Mordet kom att upptäckas bara någon timme senare av två kvinnor (mor och dotter) med namnet "Håxås". Vid 18.00-tiden den 1 juli fick man till sist tag i landfiskalen i Hammerdal vilket ledde till att spaningar efter föreståndarinnan inleddes, och redan den 1/7 klockan 21.00 kunde hon gripas i Stornäset.

Trots att ett femtontal personer kände igen henne som den cyklande kvinnan framhärdade hon sitt nekande. Häradsrätten meddelade sin dom i hennes frånvaro den 13 november 1941. Hon ansågs skyldig till dråp men straffriförklarades och hamnade i stället på sjukhus. Ingen av parterna överklagade domen och efter några år utskrevs hon från sjukhuset och började senare att arbeta som hushållerska.