Kärleksdrama i Malmö

Händelsedatum: 1899-04-22

Ort: Malmö

Land: Sverige

Position

Beskrivning

På Lördagen den 22/4 1899 anlände till ett av de förnämsta hotellen i Malmö ett ungt par och begär två rum för natten. Portieren, som tar sina nya gäster för ett par på resande fot stadda syskon, anvisar dem var sitt rum i andra våningen.

Klockan vid pass tio nästa förmiddag anländer till hotellet en äldre dam. Hennes min uttrycker en hög grad av ängslan. Hon anförtror sig åt värdinnan på stället och berättar att hon är ute och söker efter en ung flicka, hennes systerdotter. Man hade saknat henne i hemmet sedan föregående afton och förgäves letat efter henne i fädernestaden. Och nu var hon, den äldre damen själv, kommen till Malmö för att söka den olyckligas spår.

Portieren tillkallas och snart är man på det klara med, att den saknade är identisk med den unga flicka, som föregående kväll i en ynglings sällskap tagit in på hotellet. Situationen börjar att bli klar för vederbörande. Med en hemsk aning i hjärtat styr man sina steg upp för trappan och bort till den unga flickans rum. Dörren är olåst, varför en befarad sprängning av densamma ej behöver företagas.

Sällskapet stiger in och har, skriver Malmö-Tidning, framför sig följande syn. På ömse sidor av ett divanbord sitta den unga flickan och hennes kavaljer. Den senare är sysselsatt med att skriva brev. En hel packe sådana ligger redan färdiga på bordet. De är adresserade till anhöriga, skolkamrater och vänner och de omtala att samma dags förmiddag brevskrivarna sökt och funnit döden för sin kärleks skull. De hoppades att deras minne skulle bevaras i vännernas trofasta bröst att de alltid skulle komma ihåg deras tragiska öde. Breven äro i stil med det hela späckade med lämpliga citat ur “Lycksalighetens ö” och andra romantikens mästerverk.

Mitt på bordet ligger en blank revolver av grov kaliber, med hanen på helspänn och fem skarpa patroner i. Men vid andra ändan av bordet sitter den nya Vetsera med det sköna håret utslaget, en tår på kinden och en strut karameller i handen. I avvaktan på «döden i skönhet» suger hon på sötsakerna.

Nu blir det luft i luckan, frågor, förklaringar och förebråelser i oändlighet. Den unge mannen tar sitt parti och rymmer fältet, medan hans älskade ensam får rida ut den första stormen. Men hon tar saken såsom den naturligaste sak i världen, biter i en karamell och svarar helt lugnt:
Moster skulle bara ha kommit en half timme senare, så hade det varit gjort! Nära att krevera av harm brusar mostern ut:
- Du, en flickslinka på 13 år, du skulle... Vår backfisch avbryter henne indignerat:
Tretton! Jag ber så mycket... jag fyllde fjorton i förrgår.

Slutet på scenen blir att den unga flickan medtages hem till far och mor där fortsättning torde ha följt. Men gymnasisten, som fann det med sin ridderlighet förenligt, att i det obehagliga ögonblicket rymma fältet var nu försvunnen, och man började frukta att det skulle bli en tragisk epilog till spektaklet.

Ynglingens fader, liksom hjältinnans» pappa, en be-märkt man i samhället, eftertelefoneras. Han kommer till Malmö med nästa tåg, men tar saken för öfrigt med ro och äter en god middag ofvanpå det hela. Kategoriskt förklarar han sin förhoppningsfulla son allt för feg till att ta livet av sig. Den unge mannen går i sjunde klass och han hade förälskat sig i två skol-flickor. Detta var den tragiska konflikten, som skulle fått sin upplösning i en «död i skönhet».

Den andra skolflickan har helt lugnt förklarat. att hon mycket väl visste, att de båda andra samma dag skulle skjuta sig på ifrågavarande hotell i Malmö. Hon fann det alldeles i sin ordning, ja bevars, och trodde att det redan skulle vara klappat och klart. Det var ju ingenting märkvärdigt med den saken. Han hade först älskat henne och sedan blifvit kär äfven i hennes väninna, och då så…

Den dramatiska rättvisa kräver ovillkorligen en smärtsam upplösning på denna tragiska konflikt. En portion prygel av prima kvalitet åt den unge hjälten och ett par risbaster av kraftigaste slag åt de båda unga damerna torde vara att rekommendera såsom lämplig epilog. Och skulle ytterligare en akt böra tilläggas torde den lämpligast kunna utspelas på någon tvångs-uppfostringsanstalt